Swedish Greens har rest till Bromsgrove två gånger, 2002 och 2004. Nästa resa är planerad till augusti 2010.
Här följer reseberättelser för de två tidigare besöken:
22 november, fredag
Flyget (Ryanair) lämnade Säve 21:00 med mig som enda Swedish Green ombord. Första flygresan och även första resan till England. Första etappen (flygresan) gick smärtfritt och ganska snart fann jag mig till ro på en bänk. Klockan var då 22:30 och jag hade över åtta timmar framför mig innan mitt tåg skulle ta mig i riktning mot Bromsgrove.
23 november, lördag
Efter att ha lyckats sova uppåt en timme på diverse bänkar lite varstans på terminalen vandrade jag sedan runt och såg mig omkring. Kan upplysa om att det inte finns NÅGOT att se på Stansted Airport.
Nåja, 06.45 kom så tåget och resan gick smärtfritt hela vägen till Birmingham där jag skulle byta tåg för att resa sista biten. Fick mig faktiskt t.o.m. bortåt en timmes sömn ytterligare på tåget.
När jag gick av tåget på Bromsgrove Station (som f.ö. inte är mycket mer än två perronger med en bro emellan) väntade Dave på mig och vi tog bilen till en pub där det bjöds på frukost. Frukost var det ja… snarare alla dagens måltider sammanslagna till EN jättemåltid. Har aldrig blivit serverad så mycket mat tidigare. Lämnade bortåt hälften men det var jag lyckligtvis inte ensam om så jag slapp skämmas alltför mycket.
Tog mig en öl (skulle visa bli min enda öl undre hela resan) och så begav jag mig iväg i riktning mot arenan med ett gäng som hade mött upp puben bara för att få träffa mig… Väl på arenan träffade jag klubbens sekreterare Phil Baker. En trevlig prick som uppenbarligen tyckte att jag talade en så bra engelska att det ibland inte ens hördes att jag inte var från England (han tog nog i lite grann tror jag, hehe).
Matchen
Innan matchen drog igång sade Speakern att de idag minsann hade en besökare från Sverige och att han var matchens gäst. Jag var redan totalt överväldigad! Matchen mot Rocester drog igång och Bromsgrove spelade rätt dåligt under första halvlek. Kul var det när man tillsammans med Barmy Army skrek åt motståndarmålvakten vid varje utspark, fick mig att minnas när man spelade fotboll på rasterna i grundskolan. I slutet av första halvlek gjorde Rocester 0-1 och stämningen var lite dyster när halvleken var över.
I pausen fick jag hälsa på några styrelseledamöter och så bar det ut på plan för att bli fotograferad av en lokaltidning.
Ny halvlek och alla supportrar gick runt arenan till den andra läktaren för att återigen få stå bakom motståndarmålet. Det var nu proppen gick ur! Under andra halvlek östes inte mindre än fyra mål in och sällan har jag varit så lycklig!
Efter matchen
Efter matchen bar det av till puben där jag blev intervjuad av ett par tidningar och till slut blev det smått tröttsamt att bara återupprepa samma saker… Dagen avslutades med en middag på indisk restaurang.
24 november, söndag
Sov 11 timmar under natten innan en herre vid namn Des Best hämtade upp mig för några timmar rundvisning i Bromsgrove innan tåget skulle gå. Fick sett en vacker blomsterträdgård som säkert är ännu vackrare under sommaren. Sedan var det tedags och vi stannade vid en mindre restaurang. En mycket trevlig förmiddag avslutades vid tågstationen där Des Madden och Dave hade mött upp för att överlämna en halsduk och en kam från klubbutiken.
Tågresan gick smärtfritt men sen följde 14 timmars väntan på Stansted Airport innan flyget skulle lyfta. ALDRIG har jag lidit av sådan tristess då jag inte ens lyckades somna minsta lilla stund.
25 november, måndag
Flygresan gick utmärkt (även om starten blev fördröjd p.g.a. dimma) och det var slutligen skönt att vara hemma för att kunna sova ut!
Nästa resa tänker jag flyga direkt Landvetter-Birmingham med Brittish Airways. Det blir lite dyrare men det är det värt, alla gånger!
15 april, torsdag
Så var det då dags igen. Fredrik och jag möttes upp i Göteborg och flög till Stansted redan på torsdagen. Vis av tidigare resa ville jag nämligen vara utvilad till matchen på lördagen. Att komma med bussen till Birmingham var utan problem och väl där tillbringade vi halva natten på Centralstationen.
16 april, fredag
Vi möttes av ett regnigt Bromsgrove när vi gick av tåget vid 10-tiden. En rask tur genom hela staden tog oss till Bea’s Lodge (samma sovplats som förra gången) och vi blev insläppta för att hänga oss själva på tork. En tur på stan för lite rekognisering och internetanvändande följdes senare på kvällen upp av ett par öl på en närliggande pub tillsammans med Dave och Des M. Dave som numera sitter i klubbstyrelsen kunde av naturliga själ inte prata så mycket om situationen i klubben, så Des skötte det helt själv… Kan ju säga att klubbens ordförande inte är så uppskattad bland fansen av vissa anledningar.
17 april, lördag och match
Vi drog oss ner till Victoria Ground en timme i förväg för att möta upp med Des, som naturligtvis var ordentligt försenad. Iklädda matchtröja respektive klubbhalsduk spände vi upp vår ”Swedish Greens”-flagga över en mindre ställning för att iaktta matchen. Första halvlek slutade 0-2 men vi misströstade inte, Rovers dominerade ju totalt! I andra halvlek blev det så spännande med ett oräkneligt antal målchanser för Rovers som trots dominansen bara fick in två bollar… Därmed var nedflyttningen ett faktum! (I efterhand kan man se att bara den matchen inte hjälp oss kvar ens vid seger)
Efter lite fotografering tillsammans med tillförordnade tränaren Steve Pope drog vi oss ner till The Red Lion och drack öl konstant i sju timmar. Trevligaste kvällen i mitt liv! Utan tvekan så att publivet och snacket med vännerna där var långt mer intressant än själva matchen!
18-19 april, söndag/måndag
Ett besök vid stans stora kyrka drog igång morgonen därpå. Någon trög i skalet drog vi oss sedan till affären för lite proviantinköp. En tidig tur till Birmingham för att träffa en kompis och sedan påbörjades ett evigt långsittande på diverse bänkar fram till midnatt i väntan på bussen som skulle ta oss till Stansted igen. Väl där hade check-in just börjat och vi var snart hemma i Sverige igen.
